Uti blomsterseraljen
Nu sommarens soliga dagar
ger väl behövligt liv... sin lust.
Där finns allt att önska
som oss alla behagar
skir och fager grönska
som är själens lisa och tröst.
Allt åldrat, gammalt och nött
så sällsamt åter nu ler
som nyss, ur lindan det blivit fött
av en kyss, som strålat ner
från ljusets furste
en livgivare... är han... den störste
då på himlahavet... ut han sig ger.
Ja se all prakt i blomsterseraljen
där dofta liljan och konvaljen
även rosen skrudar nu sin dräkt
bortgömd är den taggiga kavajen
snart blomman den förmanar
att ur vilan bli väckt.
Söta lilla Kaprifolen... ivrigt hon spanar
och sänder doften... så ljuvligt fräckt
men hennes sena kusin
välluktens buskiga Jasmin
vilar än så länge
sina knoppar i blomstersängen.
Ut i den ljumma Juninatten
dansar dofter i aromatisk elegans
bland alla blommor och bladens glans
i den prunkande rabatten.....
ja där vill ja vila och komma hem
i blomsterparaden....................
där vill ja vara me´dem.
Hälsar Gurra Snurra
© 2014 Microsoft Villkor