Uti trollens håla
luktar det rumpos
å gammal kola
trots detta... de bebos
av alla dessa gemena...
som är mer tillgivna... sitt ris
än den grandessa å serena
doften av en ros

På detta vis
är dessa släkten
svärtade av sot
krokig är var fot
som huggen utav sten
luggen luden, en svans å håriga ben
någonstans en tand
åsså dasslock som en hand.
Trumpna är de i synen
som ett rövarband
kura de i skogsbrynen

Ja de är mossiga i sin rot
för i fina salonger
sätter de aldrig sin fot
ty deras pantalonger... saknas
likaså kalsonger... de ratas.
Klädsmaken äger ingen fransk glamour
ingen är dock naken... om ni det tror
en urskogens ekipering a´la´Dior
består... av tovigt, rufsigt... okammat hår

Ormbunke, Gråsten, å Stensöta
är några av deras namn.
Den mest förgrämda... heter Benröta
men han hinner aldrig fram.
De förlusta sig med att skända
babbla, skria, skräna,
å flabba... gör de gärna,
de är lika säkert
som en brakfis från deras ända
allt levande då flyr
uti natten förskrämda
då trollen gnyr
är det bäst att hemmåt vända.

Hälsar Gurra