Mina skidor glider
rasslande över skaren,

andfådd är min andning.

Min kropp känns lätt,
friheten är med i varje stavtag.

Allt vitt,

jag är långt borta men
ändå hemma.

Mina ögon kisar i ljuset
som tränger in i varje cell.

Ensam,
inget,
bara vitt fjäll.

Lugnet stillar mina oroliga
hjärtslag.

Sorgen och vedmodet
får utrymme,
vidderna tar emot.

Här finns bara jag
och de vita viddernas helhet.

Min kropp är varm,
omkring mig vilar kyla,
vinterkyla.

Det doftar av snö,
skidorna glider rasslande över
skare.

Jag längtar inte tillbaka.