Vad är det som gör en såhär trött?
Jag trodde att det var själva kaoset
Att ta ett steg tillbaka skulle göra mig pigg, ny
Att gömma mig för ett tag skulle ge mig insikt
Att jag skulle göra "det ansvariga" vara vuxen.
Som de kallar det.
Men aldrig har jag varit så vilsen, trött och ensam
I kaoset hade jag sällskap
I kaoset var jag iallafall fri
Tryggheten ger mig inte energi
Den tar kål på mig
Den gör mig så förbannat Rädd

Det här steget tillbaka har fått mig att tvivla hela min teori
Springer jag ifrån något eller springer jag emot mig själv?
Är vi alla lika vilsna i det här trygga steget?