det far förbi
fort, som en jäkla karusell i spinn
budskap och remsor av text i upplösning
jag står på perrongen, trycksvärta upp i halsen
funderar på vilket tåg vart när
ljusåren strimlas längs mina sidor
det är kallt, svalt och tvärt.

dörrarna öppnas och stängs till kontoren
myror, jag ser dem som uppifrån
de kortklippta och burdusa; de är precis som speglar
(utan att veta om det)
tänker pengar, tänker karriär, tänker sig livet i steg – en kortlek
men åldern är faser!
kreativiteten pulserande toppar och dalar,
ett tillfälligt state-of-mind
det sprakande färgspektrat flamberar vibrerande trådar i bröstet,
(vi snackar kvark-nivå inte knark-nivå)
ja om det vore så väl att jag höll i dirigentpinnen men icke.

vad det är som spelar? inte vet jag
det är roande att se på när teatern går
ens eget inre blir en rökridå för en nivå djupare
& jag kan betrakta och bara dansa med när tågen går mot världen ovanför