Den långa vägen upp ur djupen och mörkret mot ljuset
Sin själs rötter hittar m'an inte på ytan, utan man måste ner i mörkret, ner i dyn och söka svaren.
Vägen upp mot ljuset kräver både mod och uthållighet. Det är lätt att gå vilse när man inte kan se med sina ögon utan måste utveckla andra sinnen för att förstå.
Varför?
Var en fråga som ständigt upptog mina tankar under min mörka vandring. Jag kan nu se konsekvenserna av mina val och också inse att de var oundvikliga. Jag hade inget facit...jag gjorde det jag med mina erfarenheter trodde var rätt.
Kärleken var det jag sökte men jag fann istället "sveken." Det mänskliga, när bekräftelsebehoven blev större än KÄRLEKEN och måste få en tillhörighet.Längtan av att bli älskad villkorslöst för den man är i själ och hjärta fanns djupt gömd i hjärtat och i själens mörker.

Plötsligt började jag att läsa av vad andra behövde och försökte anpassa mig efter deras behov för att få känna att jag passade in.....priset var högt jag förlorade mig själv. Vem var jag......kunde någon älska mig om jag visade mitt hjärta, mina behov och min längtan?
Jag provade och svaren kom fort........det var alltid någon annans insikter och behov som skulle ha företräde.
Utanförskapet ...........speglades i allt. Min målmedvetenhet, min styrka att komma i mål var stark och jag gav aldrig upp..............men var jag än hamnade så fanns utanförskapet där. Var det mitt konstiga namn? Var det något med mitt yttre? Såg jag för mycket och klarade inte i djupet av mig själv att gå i andras fotspår.
Var jag helt enkelt för STARK. Mina annorlunda ideér kring barns utveckling och välmående kunde jag inte förmedla så att andra förstod.....men jag såg alla dessa barn som liksom jag inte hade någon tillhörighet. De annorlunda, de gränsöverskridande, de som naket visade hur deras värld såg ut. De kom rakt in i mitt hjärta.
De skulle inte bli läkare, doktorer, jurister eller något annat yrke som skulle ge dem bekräftelse.

De var på något vis "fria själar" som andra inte kunde stoppa in i något fack. Många med en vidunderlig kreativ förmåga som överraskade mig. De var helt enkelt sig själva! Kanske skulle man kalla flera av dem för livskonstnärer.
Det här inlägget tog en helt annan vändning......Jag som skulle berätta om min själs mörka natt.
Hur jag den 11/10 2013 kl 6.10...låg i min egen skit på köksgolvet och bad om förlåtelse, hur jag lovade att aldrig mer säga att jag ville dö och ge upp! När jag i samma sekund som jag uttalat dessa ord blev av med illamåendet och den svåra smärtan och kunde resa mig upp och allt det som plågat mig var helt borta. Jag fick uppleva precis som det jag bad om....Jag dog och blev levande igen!