Bibliotek ger mig frid!

Redan som spädbarn kände jag min mammas stora intresse av att läsa
böcker. Hon ammade mig med en bok i handen.
När jag släppte bröstet och tittade upp såg jag inte min mammas ögon utan omslaget på en bok!

Hm,....jag knöt an till en bok!

Låter konstigt men, hon visade mig vad som var viktigt i livet.
Jag fick följa med till biblioteket varje vecka och hämta en kasse full med böcker.....Det doftade papper precis som nyanserna i en blombukett...hela
den stora salen var lika fridfull som en kyrka. Bibliotekarien, en äldre dam med glasögon plockade i kartoteket med flinka fingrar och det var bara stämpeldunsen som hördes när hon tryckte ner inlämningsdatumet på kortet.
Lugn och frid och trygghet.

Allt detta stämplade hon in i min hjärna och i mitt hjärta för alltid!

Mamma läste.... , böckerna följde med henne överallt. Jag minns att hon stod och diskade med en bok bredvid sig!
Hon har berättat att hon började läsa så fort hon fick ihop bokstäverna.
Hon har i år fyllt 83 år och går fortfarande till biblioteket varje vecka.

Drömde hon sig bort, var vardagen långtråkig? Varje gång hon öppnade en ny bok reste hon iväg på nya äventyr.

Är det från henne jag fått längtan efter nya platser, dofter och smaker.
Har jag materialiserat hennes bokliga resor i verkligheten.
Jag reste till min mormor med rälsbuss ensam när jag var fem år.

Löste biljett, och satte mig och tittade nyfiket ut genom fönstret och kunde alla namn på stationerna som passerades....Blötberget, Gonäs och Asea i Ludvika där jag klev av. Passerade järnvägsövergångarna och riksvägen innan jag hittade Elsas matservering där min mormor hade sin arbetsplats.

Resandet har sedan fortsatt, ofta på egen hand....i närmiljön men också ut i världen!


Allt började på biblioteket, och rann in i mig med modersmjölken!