"You know you can't be hurt, you gotta believe in your star, they always treat you like dirt, they can only push you so far, they might try to fence you in, but you only gotta live to win"...

Å nej! Inte den gamla låten nu igen, suck, han är fan i mej hopplös!
Nej, men står han där nu igen och spelar luftgitarr, han är så patetisk, tror att ingen ser honom där han står och leker rockstjärna, suck, jag blir så trött! Varje dag, samma visa. Och så den där gamla slitna T-shirten, han kunde väl för fan skaffa nåt nytt och fräscht!

Sista tiden har han ignorerat mig helt, 2 månader, 2 jävla månader har gått utan att jag knappt fått en blick. Han kunde väl för fan bry sig lite! Men nej, nu är det bara nyttiga grejer som gäller; sallad, morötter, knäckebröd, grovt jävla bröd, extra grovt jävla bröd med äckligt fullkorn. Det är det enda han bryr sig om nu. Han har glömt mig helt. Suck. Förr var man populär, då fick jag vad jag ville ha mest hela tiden, hann nästan inte svalna mellan gångerna.
Jag hatar honom.

Igår var hon här igen. De gick nära hela tiden och han log och såg så där äckligt lycklig ut och hon tog hans hand. Jag hörde hur dom pratade om den där fantastiska skogspromenaden dom gjort helgen innan, om hur dom gått ner mot den där vackra sjön, om att sommaren tycktes ha kommit tillbaka, att det var soligt och varmt igen trots att det var de sista dagarna i September. Att det var några fåglar som fortfarande sjöng, och om älgen som dom sett i kanten på tjärnen, om tystnaden vid den gamla 1800- tals gården som de passerade på väg ner mot sjön, där tiden tycktes ha stått stilla alla dessa år och om solen som sken så generöst över de gamla byggnaderna och ängarna där i gläntan.

Jag hörde hur de pratade om att 2000-talet verkade vara sa långt borta där vid den gamla gården och att det luktade tjära och höstlöv och hur de sedan kom ner till den lilla sjön som tycktes ligga alldeles bortglömd, mitt ute i ödemarken. En märklig liten sjö, med gråa vassruggar runt om och på andra sidan tycktes några små öar skymta, men det kunde lika gärna vara land.

Och hur dom satt där och höll om varandra och såg ut över sjön och att de sett några svanar som simmade i maklig takt på andra sidan, som om dom bara ville njuta av solen och tranorna som kom i stora led och skränade där de drog fram på den klarblå men lite höstdisiga himlen.
Och allt lät så underbart.

Men en annan får aldrig följa med på skogspromenader. Ta mig med, ta mig med!
Jag vill så gärna se den där fantastiska skogen!

Men även hon ignorerar mig fullständigt, fastän hon ibland är så nära mig att hon nästan kan ta på mig.  Jag hatar henne också.
Hon äter också äcklig sallad, grillad kyckling, grönsaker, knäckebröd, tunnbröd, äckligt grovbröd och äckligt jävla fullkornsbröd,  precis som han. Undrar om hon vet bur mycket han brydde sig om mig innan.  Jag var hans älskling,  fick det jag ville varje dag!  Hon skulle bara veta!

När han spelade luftgitarr till dom där gamla låtarna, brukade han alltid ha en rostad macka med marmelad till hands och jag hade nya på värmning! Härliga, frasiga, rostade skivor med vitt härligt bröd!

Det värker inombords, liksom hettar i mig nu när jag tänker på hur illa dom behandlar mig, men jag får stå ut, jag kan inte göra något.

Tänk om dom visste att jag ser dom hela tiden! Tänk om jag kunde säga vad jag tycker någon dag och inte bara stå här och se sa jävla dum ut.

Det gör så ont i mej, åh, vad jag hatar dom! De har förstört mitt liv! jag önskar att jag kunde gråta och skrika. Det gör så ont.. .Men nej! Vafan!Ska dom sätta sig här och käka fullkornsbröd nu, mitt framför näsan på mig, det var det fräckaste! Jag smäller av, jag bryter ihop, jag går sönder, jag dör! Det gör så jävla ont!

Jag hatar dom.. .JAG HATAR DOM!! 

- Nämen, va fan, Sanna, det ryker om brödrosten! Måste ha blivit kortslutning! Vi får slänga ut den. Hjälper du mig lite? Du kan väl öppna fönstret, så ska jag se om jag kan dra ur sladden och hiva ut skiten. 

- Javisst, vänta lite bara, men jösses vad det ryker! vilken himla tur att vi var hemma! Tänk om det hade börjat brinna!
- Ja, och skönt att det inte var nåt viktigt, jag hade ändå tänkt slänga den där gamla brödrosten, jag använder ju den inte längre.

Fade out.


P.G