Klockan är ett på eftermiddagen
Och han ligger under täcket med luvan uppdragen.


Vardagens krav rycker otåligt sängen.

- Han ligger envist kvar.

Försommarens fåglar skrattar åt honom utanför fönstret.

- Han rör sig inte ur fläcken.

Telefonens vibrerande slår iskalla flodvågor över sängkanten

- Han drar luvan tätare över öronen.




För allt går att skjuta upp om man bara anstränger sig tillräckligt mycket.