.

Fast det för ett tag var vi,
var det ändå alltid bara du och jag.
Ett kort och övergånget svärmeri,
i min väntan på en bättre dag.

Jag vet att det har gjort ont ibland,
men jag menade aldrig att såra.
Jag borde inte ens tagit din hand,
men en del beslut kan vara svåra.


Du fastnade i mitt mönster,
men jag körde aldrig fast i ditt
Du såg mig springa utanför ditt fönster,
du ville hålla mig men jag sprang fritt.

Det hjälpte inte med din snara,
det hjälpte inte med din blick.
Jag är och kommer för alltid vara
flickan som du aldrig fick.


Idag känns allt så långt, långt borta,
och jag skäms över hur jag bad mig åt.
Tur att förvirringen var en av de korta
och jag hoppas att du accepterar mitt förlåt.

.