En flicka dansar på gatorna i Paris,
hon rör sig som en av de bästa.
En flicka som hamnat snett på något vis,
men trots det klarar av det mesta.

Hon bryr sig inte om ifall fötterna blöder,
av gruset och sin barfotadans.
Många studerar hennes dans som glöder,
men hon rör sig som om ingen av de fanns.

Hon dansar i den riktning dit solen skiner,
där det alltid sägs vara varmt och skönt.
Där havet är blått och där vinden viner,
och där gräset alltid är grönt.

Med livet som partner och framtiden i hand,
hon dansar med kraft och energi.
Hon rör sig bort mot lyckans land,
där orkestern spelar livets symfoni.


(Och där ingen någonsin mer ska få

trampa
riva
stampa
kliva

på det hon kallar sitt.)