Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ta emot mig

Ibland undrar jag om jag är galen på riktigt
För vem vet så lite om sig själv?
Vem kan börja gråta av att se snöflingor falla?

Ibland vill jag ringa
Ringa och prata
Men jag vet inte vad jag ska säga
Så jag låter bli

Gråt, bara gråt säger jag till mig själv ibland
För du vet att just dessa tårar
Komer du aldrig mer behöva gråta

Lämna dem
Lämna dem som gjort dig ont
Låt dem göra ditt hjärta lättare

Livet är ett virrvarr, ett trassligt garnnystan
Och då är det svårt att följa den röda tråden

När ingen vill tala om för mig vem jag är
Så kommer jag alltid få trösta mig själv

Tänk om jag kommer leva såhär resten av livet

Tanken är skrämmande
Då kan det lika gärna få vara över

Försök inte att laga mig
Jag är inte trasig
Jag har bara för mycket att bära

Om jag någon gång tänker hoppa
Försök inte hålla mig kvar
Det hjälper inte
Det som behövs är någon som står där nere och tar emot mig




Fri vers av Fia
Läst 786 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-03-21 15:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fia