du vet väl hur det kan vara här i staden
när den enda vakna människan i city
är en sömnig nattvakt i grön overall med nycklar

när våren vaknar vid åkanten intill bron
och det enda som hänt innan morgonen ljusnat
är att tidningsbuden har delat ut dagens tidning

låt mig då få ta dig lätt i handen
en mjuk och varm och trygg liten flickhand i min
och visa dig dunkla dagrar och gnistrande isblänk
när dagen kommer smygande nere vid ån

vattnet forsar över den taggiga isen
snön är mjuk mitt emellan natt och dag
morgonen smeker stenbrons skrovliga kantsten
man kan höra natten tassa där nere på isen

en tidig man i blåa arbetskläder
lastar av gråa stållådor från en lastbil
en svag, svag doft av avgaser, olja och plåt
kommer från alla storstäder i världen

den nya dagens ljus rullar in med kraft
inget är bestämt och allt kan ske
och boxaren Rocky joggar i Philadelphia

då träffar en solstråle plötsligt en svävande ängel
som snuddar med ena foten vid domkyrkans tak
ängeln blixtrar i två sekunder av guld
det var kanske bara du och jag som såg det

i trettiofem år är det mycket vatten som flutit
under Nybrons gamla skrovliga valv av sten
bron har sett alla trasiga, vilsna, såriga år

men det är inte alls så att alla år varit förgäves
för varje morgon börjar livet om