Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag avskyr dagen som ännu gryr

Jag inser att jag börjar att hata mänskligheten mer och mer,
Jag kan inte lita på någon, har aldrig kunnat.
Desto mer glad man är, desto högre blir det att falla.
Vi är våran egen undergång.

Hur ska jag någonsin kunna lita på någon?
När det räcker med att vända ryggen till, så får man en kniv i sig.
Så fort jag försöker att chansa, så fort jag försöker att sträcka ut handen eller resa på mig,
Så faller jag.
När jag väl börjat att lita på någon, så bevisar de raka motsatsen,
Att jag inte kan lita på den personen.

Jag är rädd för att försöka, jag är rädd för allt.
Att veta att det finns en morgondag, är min värsta mardröm..
Att ha vetskapen om att det kommer bli ännu en miserabel dag i
mitt miserabla liv.

Patetiskt.




Fri vers (Fri form) av Morbidinvalid
Läst 127 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-03-20 15:59



Bookmark and Share


  rundgångbalansochgungning
Jag är också själv. Men eftersom ensamheten är ett minustecken, blir (-1)+(-1)=0. Balans :)
2014-03-28

  calle_
"Och jag önskar att en dag finna den väg som må tas
För att utplåna denna fullständigt överdjävliga ras"

död åt allt och alla.
2014-03-25

  livets_vår_51
det finns skönheten i det som är, håll det kär! <3
2014-03-22
  > Nästa text
< Föregående

Morbidinvalid
Morbidinvalid