Nu för jag dina händer

mot min midja så

sen tar vi stegen bortåt

och svänger snabbt runtom

Där virvlar vi i dansen

och känner kropp som ett

precis som uti vardán

när vi i gemenskap ler

Du skojar och vi leker

om än dagen går i moll

för sorgerna och smärtan

dem hjälps vi åt att ha

När musiken hörs i etern

då nynnar vi och ler

åt några gamla dängor

som vi i ungdom hört

Att minnet associerar

till ton och ordens röst

gör oss unga uti sinnet

och ger vårt liv mer liv

(c) tk.