Natten faller sakta i denna radhuslänga
Som om allt man en gång haft bara försvann efter ett enda andetag
Eller var det kanske bara tankarna som lurar individen ännu en gång
Så som dom alltid har gjort, så som dom alltid kommer att göra
Försöker tänka bort det negativa och skjuta fram det positiva
Men det går inte, men alla säger att det ska kunna gå

Fokusera på alla dom små sakerna som gör dig glad
Det blir lite svårt om man inte kan hitta något som gör en glad
Alla pratar om att finna glädjen
Stadga sig och finna den rätta
Bygga upp en familj, skaffa ett jobb, dra bort fasaden, skaffa ett låtsatsliv
Drar igång en tanke eller flera
Försöker stänga av det, men är lättare att säga något än att verkligen göra något åt situationen

När alla känslor kommer upp till ytan och allting känns förgäves
Karvar genom ett hav fyllt av glas
Eller möjligtvis någonting som är lika vasst och smutsigt
Att vara fast i en kropp som man inte gillar men man kan inte fly
Känns som ett beroende av en drog som inte finns
Kan inte sluta ta den, vill på något sätt inte heller sluta ta den
Man fastnar efter första blosset, efter första klunken, efter första nålen
Det lockar att prova för första gången när man lever ett grått liv bland tristess och blandade känslor
Alla som har fastnat vet att det är förgäves att sluta när man väl har börjat
Ändå hör man hur folk på tv förklara att ännu en person har fallit

En ny dag gryr
Ännu en person har mist sitt liv för ett beroende för något som man kunde har sluppit
Men dom bär inte skulden
Jag förstår hur deras tankar funkar
Hur allt i denna värld låter ologisk
Ingenting stämmer, allt och alla förändras
Egentligen borde allting brännas ner till grunden