känner mig helt tom

eftersom minnet försvinner 

mer och mer

så finns inte heller jag

referenspunkterna blir färre

hur och vad blir som ett nystan

med många knutar och stopp

är det verkligen jag

som sitter under filtarna

i solstolen

eller är det ett minne blott

det också

på väg till en värld

som inte existerar i känslorna

åtminstone är det väl

vad läkarna förmodar

ingen vet säkert hur

det är att bo i en alzheimerkropp

kanske är man instängd

utan möjlighet att ropa

på årorna som försvann

ned i det mörka havet