Känner hur dropparna faller ner på det tomma skalet som ska föreställa denna formskapelse utav mig.
Jag, ett ting som ej har någon form av värde..
Jag isoleras inuti mig, ångesten sprider sig mer och mer för var sekund som går till spillo,
Jag är i sig nånting, men vad är jag för något? Vem är jag? Jag vet inte..

Demonerna växer sig starkare och jag har ingenstans ätt kunna fly.
Illusion eller verklighet, vart går gränsen?
Golvet börjar flyta, taket är bara någon form utav materia.
Allt blir mörkare, jag ser ingenting, jag är fast inuti allt och inget.

Demonerna av sorg, hat, ångest, paranoia, jag fylls av dom, jag är omringad av det/dom.
Kan inte fly, kan varken dö eller leva.. jag kvävs av tinget som ej har tagit form.
Allt snurrar, löven faller neråt, men mot vad?
Döden lockar mig att låta bli övertagen utav mörkret, omfamnas.

Lockelse utav frid, som skapar sorg. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av.
Vad ska jag göra? Hur? När?
Varje dag och natt, är en kamp om att s.k. "överleva", är det verkligen så underbart att leva egentligen?
Jag orkar verkligen inte med det här..

Innan min sista stund är kommen, så kommer jag att ta chansen att säga farväl.

Let's join hands and Walk towards eternity, only then Can We let death take Us in his peaceful and eternal embrace.