knarrande
gång

malande stämma



vem
är

bäraren



kornknarren
vajar

gungar i gräsvindsvagga



strået är långt
draget in i silverax



kvarnen
i hennes händer

stenar runda

mal mjölet
till

morgonbrödet


dessa är
stämman malande

gången knarrande




det finns stigar du aldrig trampat
lyssna in i mossens silverpärlor

lyft denna duk

med mjuk trasa putsar du glasets inre
för att bättre se ut
för att tillåta ljuset nå dig


lyft ankaret
ur djupets trasselhärvor


låt
kedjorna
kättingarna
ljuda


putsas av
vattenkaskader


fyllda av
glittersand



i synen av
ankarets

givna
befrielse



skildra
din stig

skildra
din vy


med mjukavackra ordpenslar




låt mig
smutta

en droppe liv
låt mig
ana

nektardoften



lindra
stormarna

vilka river
vilka sliter

i
min

brösthamn




mjuka
rör regnfingrar
trummans spända hud



trumman är dammens spända yta



huden
knottras
ringar sprids



magnolia lyfter
tonblicken


in i
ängslängtan



vingfolken svarar



regnet är det stigna ur det fallna
andas in
alltets doft



skär ej
klipp ej bandet
innan skeppet kan segla
namngiv ej
innan skeppet är mognat



stillheten är ej ett undkommande
stillheten är en av de vackraste kvastarna
allom given
till ro i kaosandning




sätt dig i stormens öga
däri råder lugn

däri kan du se
vägarna sansas



det finns
stigar



du aldrig trampat
lyssna in i mossens silverpärlor