Jag reser bort till okänd ort

när jag kommer tillbaka

kommer jag inte

att hitta hem

Min släkt vara glömd

vem har sagt

allt ska vara   enkelt

Alla ska rullas i eld

malas i kvarn

lära sig den läxa

man inte klarade

gång på gång

Därför brukar jag alltid bo

i en återvändsgränd

då jag inte som en katt

kan revirmärka

för minnets skull

Egentligen behöver jag

bara en liten fingerborg 

för att skydda mig

rösten är fortfarande

stark

Men hjälper inte emot

duvhöken  som tar mig

i näbben och provar

om jag är ätbar

måtte han vara kapabel

avsluta detta lidande

i all hast

inte dra ut på allt

i en ordlös långsam tillvaro

Vi ser rakt in i varandras ögon

vi vet vår plats i livet

vi är totalt överens

duvhöken skogen och jag

där vi erfar någon sekund av

en ordlös kärlekslättnad