häggen kvittrar stort

jasminen ler



i vida svängar
tonar

rödbröst

domherre
med maka grå



kanske en hälsning
från min farmors lavendelhänder





hon skådar
in i droppen

ansiktet

inom skimrar
bergssångerna



lamor vakar med bergens
skirstigar


isarna smälter
vattnar trädsångernas visshet




droppen viker ut bladen
i hennes seendehand



hon lägger
bäddar denna lotus

i bergssjön





min hand
sträcker jag


genom det de kallar
skogar och moln


berör mig

du

fattas mig



de säger att
drömmen stiger ur


skingrade
moln



se detta rör
pilen gavs av de röda vid kärret

natten skälvde
rädslan sprang

sov i ro rädslobarn
låt oss hela dina stormar





i detta sluter de hennes ögon
med kopparskimmer

hon följer aftonfågelns
morgontoner





molnvindar
rör vid

en kvinnas hjärta



hon gav det en gång
till han

han vilken rör vid andningen



stråk av ebenholts
intarsia

elfenbenstoner
givna


ur pärlhänder
utsirade
snidade
rosenbårder



dessa släppte vi
till dig

där under akacieträdet


det visste han ej


silverbladet gavs hans hand
hör kvinnans sång



än snidar han
rosenbårder
i lyssnan


min hand
sträcker jag


genom det de kallar
skogar och moln


berör mig

du

fattas mig



de säger att
drömmen stiger ur


skingrade
moln