som det fina vädret
som regnet
det kalla

låt mig skalla
skrika vår
lufta lungorna

du har sett mig
en chimär
en plastfigur

jag klättrade där
i fönstret
i det japanska trädet

sen kom natten
tog mig med
lämnade mig ensam

den morgonen
med daggen i mitt hår
slickade mina sår

mitt hjärta bultade
ville komma in
jag öppnade

jag kom in
här är jag nu
har du sett?

det var inte så jag såg ut förut
inte så jag mumlade i skägget
eller smulade bröd på golvet

denna är klarblå
klangen dånar
en fors som aldrig lånar

ett orginal