Ligger på en brygga och ser upp i det blå. Några tunna, utdragna molnslingor, som mycket utspädda mjölkskvättar i en dessert. Framför himlen dansar fantasifulla monsterformer i svart. De skrämde mig när jag var barn men nu vet jag att de är ofarliga föroreningar i ögat. Semestern tog slut för en månad sen och enligt kalendern är det höst. Men sommaren är kvar. Det blåser en aning men är hett ändå på bryggans slitna brädor. Fast ljuset är mildare, mjukare, och träden är redan gula. Jag har simmat ut till pontonen, antagligen för sista gången i år. Någon ligger med huvudet på min mage. Lite längre bort leker en yngre mamma med sin pojke men deras röster är låga. Djuren har tagit över badplatsen. Nyss såg vi en mink och gräsänderna beter sig som om vi inte fanns. Jag ser upp i det blå och försöker hålla kvar ögonblicket. Som om stunder som denna är själva meningen med sommaren, när den egentligen redan är över.