Det sitter en man och sover på tunnelbanan
han är inte så gammal
men hans ansikte är rynkat och fårat
från hans ögon ner till hakan går två linjer
rakt ner som om han har gråtit så mycket
att tårarna karvat in sina spår
som vattendroppar urholkar sten

han vaknar och ser sig omkring
han ska inte av än
men ögonen ser sig ändå desperat, sökande runt vagnen
ser att jag kollar på honom och tittar på mig
som ett barn, rädd och förvirrad
"Are you alright, love?"
frågar jag och han nickar och somnar igen

jag måste av det här tåget