sån där bultande
kvart-i-fyra-på-morgon-ångest
ett "jag vill inte vara med mer"
till mänsklighetens exponerade
ignorant fortsatta misshandel
på planeten som vi bor på
"vår" planet
säger vi som om vi äger den
Moder Jord skrattar
(försvarsmekanism för att dölja den
djupa ångest hon bär på dag ut och dag in
efter det totala misslyckandet med att uppfostra sina barn)
och hoppas att vi lär oss en läxa snart

som hormonstinna tonåringsäckel
fortsätter vi att trycka pormaskar
(och med pormaskar menar jag människor
vi tycker är lite mindre värda än oss själva)
och spruta på oss för mycket parfym
(alltså dödliga gifter på maten vi ska äta)