Det är vår,

över den nya bron.

Älven bryter sig loss från
sina isbojor.

Fundamenten,

den gamla bron,

stenstoder i evighet.

Rispad med blod
har jag stått på ditt huvud,

våra kroppar förenade

en längtan

till framtid.

Dina villkor
har förändrats,

åtskild
ropar du på din
hälft över älvens dån.

Jag anar din sorg
i mina steg över
den nya bron.