Hon låter sånger handla om oss
Hon har en egen liten sångbok,
för oss
Och hon har så jävla ont i sitt hjärta
Livet är väldigt allvarligt för ensamma flickor

Hon bytte gata, ändrade namn
Men allting är fortfarande för mycket som förut
Hon är flickan som är en bortglömd konstform
Hon som använder sånger om tragiska hjärtan som böner
Fortfarande lika rädd att falla ut genom hålen i sitt hjärta

Hon önskar fortfarande i stjärnhus
Gömd bakom sitt fönsterglas
Och drömmer om himlen,
som lika gärna kan bli hennes helvete
För varje natt har hon sett änglar falla från natten

Hon som jag älskar kan verkligen kasta mitt hjärta in i varje känsla
Och vi alla verkar älska någon som krossar vårt hjärta
Natten vi bestämde att inte ens döden ska skilja oss åt
Har gjort att allt utom livet verkat löjlig till hennes namn
Och vi säger "Bara du och jag", men menar "vi"