varje dag är som en vecka
varje minut så lång som evigheten själv

stå ut

du är inte deprimerad varje minut
tänk positivt
men varje liten mikrostund som ångesten griper mig
är förödande
bygg ett sandslott när det är ebb för att se det försvinna är det blir flod
totalt meningslöst

så varje stund det dåliga är hos mig, i mig, är en stund för länge
nu får det vara nog, viskar mitt hjärta djupt sårat
nu räcker det försöker jag skrika när det enda som hörs är en suck
jag vill inte mer
nej nej nej, varför går det inte att gå till domstol mot sin ångest
Jag sa Nej tydligt....och jag grät..och skrek..men den åtalade visade ingen som helst empati
Ett solklart fall

Men jag är fånge i min egen kropp
den jag så stolt visar upp som fri o egen
varje dag känns verkligen som en vecka
en dålig vecka, svart, kall, panikartad o nedstämd
jag kämpar vidare
vägrar ändå i mitt envisa åsne-jag att ge upp

nu måste jag hitta ut, in eller åt sidan
upp ner eller fram
bakåt kan man ju iaf inte gå
en att räkna bort

får bli så

uteslutningsmetoden

någon dag ska en dag bara vara en dag