Nordens frihet vilar i Nokia,

inte ert Nokia,
men så stort mitt!

Var där nu i förra veckan
och tände ett ljus vid hans hjältegrav,
och regnet
och mina tårar
blandades
med det vedmodiga
som bara bor i Finland

Minns så smärtsamt tydligt
när kyrkklockorna i Nokia slog,
när solen tittade fram,

när vi bar upp honom
från det kalla bårhuset

Liklukten var inte
den lukt

jag

förknippade

honom

med

när vi fiskade i min barndom,
i tjärade roddbåtar,

och bastubad i mörka abborrsjöar

Han som aldrig talade om något,
fram för allt inte om kriget,
bara på fyllan.

När han talade,

talade han om avskurna kvinnobröst,
och människor hängandes i
lyktstolpar.

Och

om

döden

i skyttegravar,

bajontter och mardrömmar.

Om hans slaktande maskingevär,
som stal cigaretter av berusade unga oförstående
ryssar till skottmat

Trots detta bor min stolthet vid hans grav,
han gav ju oss ändå Nordens frihet.

Men,

priset för frihet

kommer

jag

ändå

alltid

att

fundera över