Resan mot Cinque Terre började redan på Lundbygård i Märsta.
Jag hade bokat övernattning i Märsta eftersom det var tidigt morgonflyg.

På små krokiga vägar hittade jag efter en del felkörningar fram.
Var har jag kommit, tänkte jag? Det såg ruffigt ut runt huset(skräpigt).
Jag öppnade dörren och hittade en skriven lapp att jag var välkommen och mitt rum låg en trappa upp.
-Hej! hördes från en glad röst! Det var Maryann (Maja) fr Rensjö i Hälsingland!
-Kom, välkommen till bords! Jag väntar på 3 väninnor fr Rättvik. Vi ska åka till Venedig.( Blev inbjuden att besöka hennes inredningsbutik....)
Jätte trevlig kväll i resglada "tjejers" sällskap med skratt mellan ost, räkor och lite vin smutt.
Bra början på semestern.
Tidig uppstigning och flyg till Nice. Busstransfer efter hela franska kusten Monaco, Genua mot Siestre Levante där jag skulle bo med 26 st vandrare.

Vandringarna utgick från de olika byarna i Cinque Terre. Vi delades in i en lättare och lite tuffare grupp. Vi behöll grupperna hela veckan. Jag hoppades att mina fötter skulle klara högre tempo och svårare terräng, vilket jag gjorde tack vare mina kängor.
De tog mig trappa upp och ner, på kullerstenstigar, högt där ovan och brant ner. Första två hundrametrarna med flås och hög puls sen kom jag in i andra andningen...flyt. Vi hjälptes åt att bära matsäcken som bestod av läckerheter fr Liguriens olika byar. Olika ostar och viner varje dag med tilltugg. Så gott att pusta ut en halvtimme och äta lunch med vidunderlig utsikt.
Jag vandrade med en trevlig grupp i blandade åldrar. Fick lite mer kontakt med en finsk lärarinna fr Helsingfors. Det blev endel skolprat. Hm 45.000/månads lön. Där värderas vårt uppdrag lite bättre!

Veckan flöt på med tramp i olika miljöer och både med resor till å fr hotellet med tåg och båt.

Bra boende, mat, trevliga ledare med mycket kunskap och hjälpsamhet.

Kände redan när jag la mig sista kvällen att något var på gång...hade en oro i magen. Resfeber tänkte jag. Det var uppstigning kl 04.15 för Gtb-gruppen och vi som skulle till Arlanda fick sova en timme till. Vårt plan skulle gå 11.15.

Jag sa de två sista dagarna att visst skulle vi åka 04.15.....Det borde vi ha gjort.
Den lilla buss vi 11 skulle åka hade krånglat när vi kom....
När vi hade åkt en av 3 timmar så hamnade vi bakom en bensinmack och chauffören sa att det elektroniska krånglade och ringde efter en annan buss. Reseledaren var stressad och hon var själv på väg till Chamonix.....kanske var hon reda där för nu gick inget rätt. Hon försvann och ringde hit och dit men berättade inget för oss. Jag sa tidigt att vi borde nog ta taxi.( dålig planering för oförberedda incidenter tidsmässigt)

En timme gick och det kom ingen buss, först nu beställde hon taxi. I samma stund kom bussen. Ut med bagage och iväg. Reseledaren sa att hon haft kontakt med Norweigian och att vi skulle hinna. Med andan i halsen och spring i benen hittade vi gaten stängd. En markvärdinna i högklackar med stram hållning var obeveklig. Planet lyfte och vi stod kvar . Skulle ha varit på Arlanda 14.10.

Vi blev bjudna på fika och den nya gruppen fr Sverige med en ny reseledre kom
springande och skulle nu hjälpa till med ombokningar.

Vid fikat kom beskedet. Ni 10 får ta ett plan som går 18.10. Sen kommer hon fram till mig och frågar om mitt mobilnummer stämmer. Du får åka en annan väg.
Vad är det människan säger........Du får inte plats!?

Vi ringer snart och berättar. Den nya gruppen måste iväg men Johan hör av sig.
Jag och Maj-Britt går ut och väntar på beskedet.

Han ringer och säger att jag ska ta mig till transithall 2 och flyga med KLM till Amsterdam 17.10 vänta där och vidare till Arlanda 21.00.

Massor av tankar rusar genom mitt huvud....hitta buss till transferhall två på Nice...sen en incheckning till Amsterdam europas största flygplats.
Nu brände tårarna bakom mina ögon. Visst skulle jag klara allt ensam men varför blev jag övergiven igen........................och än en gång stå där utan stöd och sällskap.
Varför blev det jag som blev bortvald! Barnsligt, men jag storgrät....Planet fr A-dam var halvfullt ...om vi varit två hade det gått lättare. Varför frågade de inte om det var någon som kunde tänka sig att ta den rutten.?

Jag blev ut/bortvald!......

Jag var hemma 02.00 med fina minnen men avslutet var inte så roligt!