Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Grönt




- Vad är det för grönt däruppe i träden?
- Vadå grönt? Jag ser inget grönt.
- Men jo, det rör sig, det är alldeles neongrönt.
- Är det inte nån pappersbit som fastnat i en gren då? Kan du skynda dig lite. Vi har lite bråttom.
- Det är fåglar.
- Men sluta, det finns väl inga neongröna fåglar i Bryssel.
- Nej, aldrig hört talas om det, men det är fåglar, det är jag säker på.
- Jaja, kom nu. Jag vill inte komma försent till partyt pga dig. Igen. Är det här? Är du klar för att gå in, rätta till håret där lite på sidan, älskling. Jag ringer på porttelefonen. Bon soir, ici David Svenson. Kan du anstränga dig lite ikväll nu? Snälla, tänk på vad du säger till vem!
- Bon soir, bienvenue.
- Bon soir. Vilken vacker våning!
- En enda stor glasvägg ut mot parken. Snyggt! Hej Cecilia, så fint ni bor. Ja tack, gärna en drink.
- Isabella, tänk på vad du gör nu. Nämen hej, Anders, det var inte igår! Kul att du också kommit till Bryssel. Det var på tiden. Jag menar det har tagit tio år, eller hur? Ja, jag har ju varit här ett tag nu. Fick just befordran till enhetschef.
#
Jag tror han har gått. Det svinet. Var är mina skor? Struntsamma, jag går utan dem. Där är dörren, nu hittar jag dit. Oj, där låg nått på golvet, men jag tar mig upp, tänk jag slog mig nästan ingenting. Där är hissen, vilken knapp ska jag trycka på? Den där är neongrön. Den tar vi. Ut i luften, så skönt och svalt det är, jag tror jag måste spy, finns det någon rabatt här, nej bara betong överallt. Tänk på vad du säger, jävla as, tänk själv. Tänk på vad du gör med mitt liv, knusar det som en kackerlacka under din blankpolerade svarta lacksko. Så där ja, rabatt i sikte, bara jag hinner dit. Nehej det gjorde jag inte, synd på klänningen, men den går säkert att tvätta. Eller inte. Jag går in här, ser skönt och grönt ut. Oj. Jag tror jag ligger kvar här. Så skönt det var. Mjukt. Ingen anledning att gå upp. Om bara träden kunde sluta valsa runt.
#
Det är någonting som flyger omkring mig. Grönt. Jag ligger under en stor lind med buskage omkring mig. Vad är det som luktar så illa? Jaha. Och vad är det där i trädet? En stor klump i trädklykan. Och hundratals små gröna insekter som flyger in och ut i den. Jag mår lite illa. Nej, det är inga insekter. Här kommer en och sätter sig på gräset bredvid mig. Det är en jättestor undulat, en undulatmutation? Mitt i Bryssel? Hej, lilla vän, bor du här? Haha, du lägger huvudet på sned och tittar på mig som min undulat gjorde när jag var liten. Oj, vad många ni är. Är det där ert bo? Så fint det är. Bra att kunna flyga in i, när det är kallt här. Ja, vill du komma närmare? Sitta på min hand? Oj vilka fina färger du har på dig. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade här. Vet du möjligtvis något om det? Nej. Spelar ingen roll. Vad säger du? Nej, tyvärr kan jag nog inte komma upp och titta in hos er, även om det är väldigt frestande. Men tack för inbjudan. Ojoj, där kommer en man gående och han tittar åt mitt håll. Han kanske tycker att det är konstigt att det ligger en kvinna i en nerspydd cocktailklänning i ett buskage och talar med en muterad undulat.
- Bon jour, Madame, är ni OK?
- Öh, jag tror det. Jag inser att det kanske inte ser riktigt ut så, men det känns bra. Har ni sett undulaten? Han sitter på min hand!
- Ja, jag ser det. Så tama brukar de inte vara. Och det är ingen undulat, förresten.
- Nehej, vad är det då? Och du råkar inte ha en kopp kaffe och en choklad croissant på dig?
- Det råkar jag inte, men det råkar ligga ett patesserie här i kvarteret. Jag ska se vad jag kan göra. Ses om ett tag.
- Ojoj, jag tror att jag lägger ner huvudet ett tag igen. Jag tror kanske jag har lite ont i huvudet också. Här kommer en kompis till dig och sätter sig. Så fina ni är. Är det din fru? Ja, jag förstår, har ni fått några barn ännu i vår? Redan en kull ute. Det är klart annars skulle inte frugan vara ute på fri vinge såhär. Planerar ni fler kullar i år? Två? Hinner ni det? Bor ni hela gänget i boet uppe i linden? Ni är som en stor familj, förstår det. Trevligt det låter. Nej, jag har ingen stor familj, bara ett as till man, som låst in mig i en mycket liten volière och jag tror faktiskt inte alls jag vill vara där längre. Det skulle inte du heller vilja? Nej, man vill ju flyga fritt. Och titta där kommer den vänlige mannen.
- Madame, jag tog café au lait till er. Och här en chokladcroissant till dig och några till dina vänner här. Fast utan choklad. Får jag bjuda på lite?




Prosa (Kortnovell) av axveronika
Läst 598 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2014-04-27 16:46



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Du lindar mig, knyter mig in i din textmassa tills jag blir ett med den! Ljuvligt handlag du har!
2016-04-28

  Palett
Fångande, bra text !

2014-05-12

  ResenärGenomLivet VIP
Trevlig läsning...
2014-05-02

  Lars Hedlin
TAck för denna berättelse som du förmedlar med innerlig känsla!
2014-04-30

  Ronny Berk
intressant berättelse - ja, det är ovanligt med en kvinna i buskage, nerspydd eller ...
2014-04-27

    ej medlem längre
Gillar skarpt sättet du skriver på. Så bra, fångade läsaren!
2014-04-27
  > Nästa text
< Föregående

axveronika
axveronika