vassa klor borrar sig bekant in i mina sköra axlar
fäster sig, sätter sig bekvämt tillrätta
monstret har återerövrat mig
återtagit sin makt över min verklighet

sakta krupit sig på mig
ålat, krålat, krälat, hasat

svart olja rinner över mitt huvud
denna gång är det nyheter
det skakas rent fysiskt
hjärtklappning blir en biverkning bara
det värsta är att jag inte ens vet vad det värsta är

det värsta är fortfarande att vänta på
det är fortfarande på väg

kallsvettas och får svårt att andas
jag vet att jag inte fysiskt kommer att dö
men det vore ju för enkelt
då kommer man undan för lätt
det trycker och skakar

paniken vill bryta ut
har ingenstans att ta vägen

kan inte lita på omgivningen
finns ingen att luta sig på
finns men jag når inte ut
jag kämpar i den kladdiga oljan

jag är fastlåst i mitt inre
mitt sinne driver mig till vansinne

rullar ihop i fosterställning på toalettgolvet