Törsten dricker mina läppar

ur torra floders vänta

förbländar där mina under

i en strimmas ljusa glänta

Från en kraft ur andetagets djup

står jag vaken utan drömmar

en blick en doft av välbehag

genom solens varma strömmar

Ingen dränker mina sorger

ingen bär mig ut på bår

all den längtan som förrinner

skulle för alltid vara vår.