Känslan av ensamhet är den känsla som aldrig sviker
den finns där
jag kan inte annat än håna situationen
bagatellisera problemet
jag känner mig ensam i ett rum fullt med människor
ingen förstår mig
och jag Vet att jag inte är ensam
men försöker Jag förstå någon annan
det är ju det dom säger
blablabla
du är inte ensam
men vi ensamma då...hur ska vi finna varandra
Men så står jag där...sitter...är
ensam i mitt mörka sinne
vad är problemet?
ryck upp med rötterna
jag kan hjälpa andra
vet så mycket om hur man ska göra
har läst på så jag nästan vore doktor
men jag går omkring som en häst med skyddslappar
jag Kan inte hjälpa migsjälv
och då blir jag samtidigt hämmad att hjälpa andra
jag är min värsta fiende
sätter krokben för migsjälv
är min egen bödel o mobbare
och inte nådig
ve den människa som fick gå samma öde till mötes som jag mot migsjälv