den till en början trevande trumpeten
sänder ut scener i moll
vinglas tappas upp
töms transartat
av ögonfuktiga suktande åhörare
vilkas liv aldrig varit en dans på rosor
den enda dansen
dom ej drar sig för att dansa
den stavas deka-

dans

trasiga själars ögonfukt tindrar
torkar upp
ty trumpetarens rosenkinder blåses upp
liksom den turkiska tobaken
ur trasiga själars munnar

trumpetaren vet
han vet
att i jazzen som förmedlas via hans lungor
till läpparna och vidare till fingersättningen
han vet
att däri ligger hans makt
över den tragiska åhörarskaran

han kan ge dom en kväll som avslutas
med hopp om livet
han kan ge dom en kväll som avslutas
med hopp från en bro

han är en god man

denna kväll i klubbens kväljande cancermoln
är han trashankarnas favorit-trumpet-truba-

dur