En kosmisk dag eller kanske var det några kosmiska dagar innan Gud skapade universum såsom vi känner det nu, fick han telefon från sin vän Herbulius Hermetrus som ville snacka lite.
De brukade talas vid varje kosmisk dag vid niotiden på kvällen. Just den här kvällen kände sig Gud lite gammal, svag och gnällig och beklagade sig för Herbulius:
”Gud, vad tråkigt det är här ute i ingentingsoändligheten när det är bara du och jag och ingenting annat som finns. Jag får ofta lust att liksom beskriva saker, men eftersom ingenting finns kan jag ju inte göra det.” sa Gud med sin lite bullriga röst, som hade en tendens att eka lite i den här märkligt tomma platsen de befann sig på.
Herbulius som var en bra lyssnare, låtsades tänka en stund innan han svarade:
”hmm, det ligger onekligen något i det du säger, men jag vet inte vad det är som jag exakt tänker på, jag har en tanke under uppsegling men det kanske tar en hundra miljoner år för den att växa fram så om du vill får du gärna utveckla ditt resonemang, så kokar jag ett gudomligt kaffe så länge.”

”Men snälla Herbulius, vad är kaffe för något?” undrade Gud och fortsatte. Det finns inte än. Jag tror du bryter mot någon Gudomlig lag här.”

”För tusan Gud” sa Herbulius, ”nu får du väl ge dig! Använd din fantasi, för en gångs skull! Såklart finns inte kaffet än, ingenting finns, framförallt finns inte den här telefonen som vi snackar i. Ändå har vi den här konversationen. Visst kan man bli härligt förvirrad i en sån här situation.”

”Ja, det är klart skönt. Som om vi hade provat LSD om det nu hade funnits, men det gör det ju inte. Haha! Men för att knyta an till det jag sa i början av vårt samtal, jag känner att jag nu skulle vilja gestalta något, liksom ge form och konturer och färger, absolut färger för att fylla ut det här tomrummet vi har. Vad tror du?”

”Åh, herreGud vad du ska krångla till det. Jag tycker det är rätt soft, det här med den här ingentinggrejen vi har här i det stora tomma ingentingsoändliga. Vi har funnits här i evigheternas evigheter utan att krångla till det med en massa konstiga, vad kallade du det för? Gestaltningar? Måste vi inte gestalta oss själva också då? Och måste vi inte definiera gestalt först?”

”Fasen också, tänkte inte på det. Vet du, jag har hört att man som Gud ska kunna skapa vad man vill, om man bara tänker tillräckligt på något, så, poff! Kommer det att finnas där!”

”Var har du hört det?” verkar ju helknäppt. Eller farligt, jag menar tänk om du tänker intensivt på något som t.ex. små varelser som finns på ett klot och som är väldigt besatta av att utvecklas och att förinta sig själva.”

”Jo, jag var på en konferens med mig själv. Där vad det en del av mig som berättade det för en annan del av mig. Vad sa du om de där små varelserna”? De låter lattjo. Man kan ju ge dem en telepatisk länk till mig för direktkontakt om något skulle gå fel.”
”Och sedan kan man skapa en massa andra varelser och alla ska interagera med varandra på något vis, ja det ska vara ett myller av liv, liv är den nya grejen, jaja, jag ska definiera det, avbryt mig inte. Det blir som en gudomlig dokusåpa.”

”Förresten, det var en annan grej...är du kvar? Det blev så tyst... tänkte att du kanske lagt på, att du tröttnat på att lyssna på mitt malande, jo jag måste fråga dig, Herbulius, tror du det finns något härutanför vårt stora oändliga ingenting eller är det bara ett oändligt ingenting överallt?”

”Jo, jag tror det finns något som är större än oss, för någon eller något måste ju ha skapat oss, även om vi inte vet så måste vi ju kunna förklara på nåt vis att vi finns.” Herbulius tänkte sedan intensivt.

”Du Gud?”

”Ja, käre Herbulius”?

”En grej som vore rätt cool, det var om du tänkte intensivt på de här underliga varelserna jag snackade om innan, tänk också på att de ska bo på ett litet klot (som är gigantiskt stort för dom förstås) och det ska det finnas andra klot runtomkring och massvis med stjärnor bara för att förvirra dem. Hehe”

”Ja, och sedan?”

” Ja sedan improviserar du efterhand. Utvecklar kallar jag det. Och du, det vore rätt fräckt om allting började med en stor jäkla smäll! Poff! Och så finns det någonting och sedan utveckling, du fantiserar dit andra varelser och så. Låt dom här nyfikna små krumelurerna bli tillräckligt smarta för att kunna fundera på vart de kom ifrån, precis som du och jag fått göra!”

”okej, Herbulius, jag ska fundera på det. Drick ditt kaffe nu, så hörs vi, min vän.”

”Godnatt eller gomorron, Gud! Det är förresten skit samma vilket!”

”Vadå natt eller morgon, var snäll och definiera det Herbulius!"
"Hm, kan det vara något vi kan använda i vår skapelse? Vilket bra ord, förresten, jag ska kalla det för skapelsen...”

Peter G. 20140502