Att allt
han tog på
förr
blev till guld
är inte sant
men det blev
åtminstone
ganska bra.

Sedan hände något
han drabbades
av känslostormar
livstornados
tsunamis
av tårar
samtidigt
som blixtar
av svek
slog ner
rakt
i hans
hjärta.

Han blev ett
känslomässigt
katastrofområde
liken i garderoben
låg lemlästade
utspridda
lite överallt.

Plundrare
härjade
i hans inre
de krossade
inte bara hans
skyltfönster mot världen
de krossade
hans drömmar
och stal
precis allt
utom
hans själ
hans kärlek
och hans tro
på livet.

När stormen
dragit bort
stod han där
i trasiga skor
bland ruinerna
i det som han
en gång byggt
upp
från grunden
med kärlek
av kärlek
för kärlek.

Han tittade
med sliten blick
upp mot
den grå
himmelen
och sa:
-”Om du finns har du sett och då hoppas jag verkligen att du hjälper mig nu, för jag behöver det Gud.”

 
Han lyssnade!