Tid är liv.
Det eviga tickandet
I morse vaknade jag 05.43
det är lördag
inget ovanligt med det
åtminstone inte
för egen del.
Jag vill ju
på bästa sätt
ta vara på min tid
sedan om jag gör det
är en annan sak
men då har jag i alla fall
gett mig själv en förutsättning
att använda den tid jag har.
För de facto är
att tid är väldigt lömskt
ett dygn har förvisso 24 timmar
men hur mycket av den tiden
ägnar jag åt mitt liv?
Jag sover och slappar
som alla andra
djupt nedsjunken i något
socialt flöde
oftast helt meningslöst
och bara tidsödande
eller kan man säga tidsdödande?
Det låter faktiskt lite bättre.
Just det där med tid
och i synnerhet mitt i livet
eller ja, efter att man fyllt 50 år
blir väldigt intressant
när det studeras
lite närmare.
Hur har jag egentligen använt min tid?
Hur mycket tid har jag kvar?
Hur använder jag min tid idag?
Livet ångar ju på i en rasande fart
och allt man vill
tar tid
upptar tid
eller ÄR tid.
Helt sjukt!
Plötsligt sitter jag här
och skalar ner
hela mitt liv i tid
och en sorgsenhet
slår mot mitt bröst
inte för att jag är missnöjd
utan snarare för att jag hade önskat
mer tid
i alla de där underbara
stunderna man faktiskt haft
i livet.
Så med ett bestämt fokus på tid
ska jag ut med hundarna och njuta
av denna morgon.
Klockan är nu 07.18 pip
och jag ska suga ut och in varenda
jävla nanosekund av min tid
jag lovar!