Regnet springer ner för fönstret
Var droppe för sig, alla åt samma håll

Funderar på om dom egentligen vet vad dom gör, eller om dom bara är?
Kan en droppe känna? Eller är den ihålig i sitt fall?

Jag vill tro att dom känner något var och en, att dom drömmer i sitt fall
Dom faller ner för att sedan stig som ånga upp mot skyn

För att åter falla ner, på en ny plats till en ny jord
Om regnet kunde prata, undrar vad det skulle berätta då

Funderar på om det skulle vara tråkigt att ständigt falla, stiga för att åter falla

Men det är nog ett liv som alla andra, en evig cykel av reppetition

Dock får droppen nog se en massa, nya saker, nya ting

Det enda jag hoppas om mina funderingar är sanna är att jag hoppas inte dropparna har höjdskräck