Nu är det natt, strax innan ett
Vid denna tid borde nattviolen dofta, och sakta slumra in
Månen och stjärnorna lyser så tysta så stilla

Borde vara lätt att sova i den svala mörka natten

Sömnen kommer inte

Mina känslor är som en orkan
Kommer från alla håll
Allt ihop

Sorg, glädje, ensamhet och tillhörande
Allt på samma gång

Svårt att koppla bort, koppla av
Alltid något som rör sig
Som kommer till

Kan inte blunda utan att se

Utan att se det jag har
Utan att se det jag saknar
Utan att se det jag borde haft


I detta inferno av känslor
Finns jag i centrum, lås i dess mitt
Sömnlös, trött och omgiven i ensamhet vet jag inte om jag är ledsen eller glad

Är väldigt nära mig själv, i detta mitt kaos
Där ingen kommer nära, där ingen vågar komma

Vad jag tror

Detta är mitt liv på gränsen, som vissa kanske tycker fjantigt är
Det är dock här jag kämpar för kontrollen, över mig själv och det jag känner

Såhär är det varje dag, för oss i gränslandet
Gränslandet mellan allt vi kan känna, och inte känna
Gränslandet som håller oss vakna

Ibland kallas gränslandet borderline
?