Undrar när jag ska förstå att mina demoner aldrig dör
Kan ha det bra, vara jävligt glad
Sedan en sekund så står dom där, skrattar när dom sparkar min röv

Inbördes gråter jag, utvändigt är jag arg, dessa demoner lämnar mig aldrig
Lyckas lura mig själv var gång dom försvinner, gång på gång
Fan att jag kan ha så fel!

Tänker "nu är dom döda" "nu finns dom inte kvar"
Att jag kan ha så fel gång på gång, att jag inte förstår att dom väntar på att jag ska släppa min gard
Sedan är dom där
Bryter mig ner, knäcker mig sakta

Dom överrumplar mig och försvinner lika snabbt ibland
Ibland stannar för att retas lite till, sparka min röv, sno mina saker

Kan bara hoppas dom lägger sig i dvala, går i pension, nu och för alltid
De kommer nog inte ske förrän jag ligger där stilla, 6fötter ner