Dina ögon sluter sig. Likt en View-Master har du omslutit och slutit omgivningen omkring dig. Minnesbilden av alldeles nyss finns inte längre kvar. Om det vore ett knapptryck; lika snabbt har du glömt.
Istället pockar nu en ny scen på din uppmärksamhet.



''Vad är det du ser?''



Du ler. Dina tänder bländar min existens. Hjärtat hamrar smärtsamt i bröstet. Trumhinnorna sprängs snart av för hög ljudfrekvens.
Därefter, olidlig tystnad.



''Var gömmer du dig?''

Inget svar.



Jag letar febrilt i bäcksvart mörker. Ingenting finns att finna. Bara den tomhet jag gömt av ren dumhet, i mitt inre. Det ekar när jag ropar; förgäves utan svar:



''Är du kvar?''