så möts dagen i hennes händer


göken höres
i söder


är det nu det sker



slocknar
ljuset




hon skådar
in i molnskyar


skyr ni
mina ögon




så möts
dagarna i hennes händer


hon håller dem stilla


för att ej spilla en droppe





bakom kvinnan andas



öknens
mjukröda


sepiatoner





handtrummans



spända benvita cirkel



inväntar
svaret





hon lyfter solnedgången



målar
toner



hennes bröst sjunger


svävande
vändande


himmelsfågel




mina ögon
har jag slutit


sluter jag






bär
livet
till





jag dansar
bak slutna ögon




vill tro

du finns där



vill



vilja är djupen

är hjärtats sång





jag dansar
bak slutna ögon





håller hjordarna av
stormfloder

rinner



rinner mellan fingrar




jag flätar vackra band
i handvävstol




inslagen är
kvinnan vilken dansar
i månsilver




hjordarna betar lugn





han vaknar vid blommans röst

trampa ej
på mig




hon sover
med


huvudet
lutat



till
hans axelkudde





lyssnar i sömnblad
till hans hjärtas sånghymn



invirad i hans armar


hör hon pulsar
lägga pussel



varken med hammare lirkar eller slag



hon är
en vinge landad


i visshet


här
är

hemma