Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jakt

Kryper ihop i gräset, gör vart andetag till en svag viskning, ett steg av moln
Gömmer mig i det höga gräset, framför mig står mitt byte, mitt villebråd
Om detta villebråd kan mitt hjärta förtälja, min längtan, min jakt efter just denne

Smyger mig närmre, var centimeter kan betyda allt
Bryter en kvist o plötsligt är jag upptäckt
Musklerna spänns, exploderar i en rörelse, nu kan jakten börja

Känner adrenalinet pumpa, i stormens hastighet susar jag fram
Följer med energi mitt villebråd, denna jakt som jag så länge velat göra, är nära mitt byte nu

Öppnar mina käftar, mina rovdjurständer begraver sig i dess hals
Smaken av blod sipprar in i min mun, mitt senaste byte, mitt nu fallna villebråd
Då min aptit börjar skölja, jag mitt byte börjar äta

Smaken dock underlig är, inte som mitt sinne trodde den var
Denna beska smak för mig att backa, att lämna mitt byte och istället minnas jakten




Fri vers av byggpoeten
Läst 206 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-05-11 21:22



Bookmark and Share


  Anna H
Spännande läsning. Du bygger upp spänningen bra och först vet man inte vad jaget egentligen är, inte sedan heller, men att det inte är en människa som sitter på jaktpass i skogen med sitt gevär kan man förstå. Det blev ett oväntat slut som får en att fundera. Var rådjuret (eller haren eller vad det nu var) gammalt och segt? Eller var det den mer mänskliga känslan av skuld och skam som kom in i bilden? Spännande att få läsa i alla fall!
2014-05-13

  Annika Persson
villebrådet kan överleva om hon
plockar fram rätt vapen
2014-05-11
  > Nästa text
< Föregående

byggpoeten
byggpoeten