Som en hägring i horisontens rand
Så inbjudande falsk
Den vilar galant
Med kvarglömda löften
Från en gången tid

Vi står modell för omvärlden
som gränslandet
som vinterns hjärta
omgiven av bergskedjor
hjärtats omslutande famntag

Vi tror att vi är oberörda
men när världen tippar över
är vi lika anpassliga som resten
en nyliberal kaskad
flödar ihärdigt över våra sköra,

åh så sköra

arvlösa

skogar


alla från en gången tid
malplacerade i samtiden
som granar i utförsäljning
hårt fastklamrande vid sina skövlade vänners stammar
övergångsbarnen som tvingas genomlida
separationen från gemenskapen
och omformas
för de nya tiderna

Hjärtat lägger sina armar omkring dig
trycker sin kalla, pulserande kropp mot din rygg
det kunde ha varit en kärleksfull kram
om det inte vore för att löfterna om kärlek
aldrig infriades


Du nya, du fängslande, du fjällhöga horn
Du cyniska, du fördomsfulla öga
Min kyla, din slutenhet, vår förbittrande paranoia
Vår fantasi, din verklighet
En evigt tornande vägspärr

Vi kommer inte ut
och du kommer inte in.


Återigen
så stänger vinterns hjärta sina portar
och ser alltmer lockande ut på avstånd

“Det är vackert” sade du
innan portarna stängdes bakom dig