När jag vände mig om, stod en ung pojke i mitt kök. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg på mig med en blick som var äldre än hans ålder. Han bad vänligt om ett glas vatten. Han hade cyklat långt, berättade han, från grannstaden och ända hit. Glittrande svettpärlor syntes på hans panna. När han hade druckit sig otörstig, tackade han, gav mig ett varmt leende och drog iväg på sin blåa cykel. Tramporna lämnade efter sig en melodi som jag kände väl igen. 

När jag vände mig om - blommade växterna i fönstret.