Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilse

Fumlar mig fram, känner mig för
Förvirringen är total
Vet inte vart jag är, från var min vandring börjat en gåta är

Ångest, rädsla, vemod och sorg
Mörker i mina ögon, ingen glädje finns för mig

Hur är detta möjligt, jag hade ju allt

På något sett måste jag hitta min väg, hitta början igen

Blind, döv, stum och förvirrad börjar jag åter min vandring
Utan givet mål, utan en väg börjar jag försöka att se början igen




Fri vers av byggpoeten
Läst 220 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-05-12 20:23



Bookmark and Share


  Lena Själsöga Keijser
detta är den dunkla natten

vandringen i pupillen
2014-05-13

  Tarantaran
Mot kärleksljus,
mot förlåtelse och
försoning med sig
själv, mot förståelse
och acceptans av folk
och ting som de är,-
ljust och mörkt i
lagom doser så
resan inte blir
otröstlig, eller
för svår; där,
bakom kröken..
något spännande..?
ser du redan..?
2014-05-12

  Marianne Räf
Känner så väl igen: att
varifrån ens vandring
börjat är en gåta..
Blev tagen av texten.
2014-05-12
  > Nästa text
< Föregående

byggpoeten
byggpoeten