Med första andetaget lades första biten, ett litet hörn fanns blott då

Varefter åren går fortsatte vi lägga, bit efter bit, allt som händer ger något

Vissa bitar är fuktiga och blöta efter våra tårar
Andra är varma och ljusa efter den kärlek vi fått, den kärlek vi givit
Vissa är Kalla och svarta efter de hat vi skänkt, de slag vi mottagit

De som bitarna ger vet vi ej, det är till synes oändligt för var och en

Alla har vi våra egna bitar, våra egna pussel
Händer då, då och då att med hjälp av en annan hand läggs en bit för oss som saknas