Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

levande begravd

Blodiga fingrar som krafsar vilt,
Måste ta mig ut, MÅSTE
Trångt, kvavt snart tar luften slut
Endast en tanke...
Snart dör jag.. Jag dör!

Ren panik och ångest speglas i mina ögon
Jag är instängd, begravd
Kommer inte ut..

Mina kvävda skrik studsar mot väggarna
Ingen hör..
Ingen kan höra

Svetten bryter fram lika så tårarna
Det är kört.. Nu jävlar är det kört!

Och just då
När paniken är som störst
Då vaknar jag...




Fri vers av Coldasice VIP
Läst 136 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-05-13 21:50



Bookmark and Share


  Busstationen
Du gav panikångest ett ansikte!
2014-05-13
  > Nästa text
< Föregående

Coldasice
Coldasice VIP