I ett dunkel gömmer jag mig, med ett ryt kommer jag fram
I solens ljus tänker du inte mig som sådan, i solens ljus döljer jag min hemlighet
När om dygnet natten strävar in vaknar min slumrande hemlighet, samma stund som solen faller, vaknar mitt sanna jag till liv

Jag finns djupt i mörkret, jagar ljuset från min egen lampa, till synes det är sett från dom som inte vet, att jag som döljs i mörkret kämpar för att fly, kämpar för att nå ljuset

Detta är dock långt från sant, det är i mörkret jag lever
I min vildaste fantasi är det alltid mörker, i min vildaste fantasi leker min hemlighet med mörkret
Min hemlighet lämnar spår i mitt sinne av tillfredsställelse, av lycka, av frihet
Lämnar dessa spår för att sedan i gryning krypa in i sin slumrande gömma tills den timme är skymning